Saffransbullar deluxe

Det är första advent idag och jag ville baka något efter att ha varit borta hela dagen. Det blev lussebullar. Jag ville testa Manitoba cream-mjölet och det här var ett perfekt tillfälle. Igår gjorde jag bullar på samma recept (Bonniers kokbok) men lyckades glömma socker. De blev dock bra ändå. Idag hade jag i vit sirap.

Så varför “deluxe”? Jo, det blev en del  förändringar i receptet, en del med flit, en del av en ren slump: 

1) Jag blandade i en msk av Makens bästa rom i saffranet, för att se om det gav någon smak. Det gjorde det inte, så vitt jag märkt hittills.

2) Mjölken var slut, så jag hade 5 dl grädde som degspadet. Inget jag rekommenderar, men jag ville inte göra degen på vatten.

3) Manitoba cream-mjöl. Det här har jag varit nyfiken på ett tag nu.Detta mjöl ska göra att bröd jäser bättre och blir fluffigare. Jag hade läst från tidigare läsning att degar med detta mjöl ska bearbetas mer p g a hög glutenhalt. Jag körde på med min Kenwood och det blev bra.

45 minuter senare var det dags för utbakning. Sonen var mycket mån om att få vara med och baka innan han gick och lade sig. Degen var fetare än vanligt och det måste bero på grädden. Den var dock väldigt följsam att arbeta med. 

Sonen bakade ut 4 eller 5 bullar och jag rullade ut resten. Vi hade inga russin hemma heller tydligen, men det gör inte så mycket eftersom varken jag eller sonen gillar dem. 🙂

När de jäste en andra gång tyckte jag mig se skillnaden i jäsning. De såg jättefina ut. Jag hade dem i ugnen, 225 grader, i 10-11 minuter. De var ganska stora så de behövde vara lite längre tid i ugnen. Jag valde dessutom att inte köra varmluftsugn den här gången. 

De smakade riktigt gott och hade en bra saffranssmak. Jag är nöjd. Nästa gång blir det dock släta bullar med fyllning av vit choklad och några med vaniljkräm. Det blir perfekt för ett luciafirande! 🙂

Vaniljkola

Mitt kvällspyssel var en laddning vaniljkola med lite salt i. Som så ofta när det handlar om att följa recept så gjorde jag inte det till punkt och pricka. Jag hade inget rörsocker hemma, så jag använde vanligt socker. Dessutom hade jag i en hel vaniljstång.

Smaken är jättebra, den enda missen var att jag lät den koka lite för länge – upp till 125 grader. Den blev inte stenhård, men inte heller så mjuk. Jag kunde dela den med hjälp av kniv och sax. Omslagspapperet är muffinsformar, skönt att jag äntligen får en användning av alla dessa muffinsformar jag köper. 🙂

Jag har lovat bort några av dem och de andra kommer att bli ett gott tillskott till hushållet. Jag älskar att göra kola och kommer garanterat att testa fler varianter… 🙂

 

 

 

Kladdkaka à la Rocky road

Vi fick besök idag och då ville jag testa något nytt, men ändå invant. Oftast när vi gör kladdmuffins hemma brukar jag hälla i minimarshmallows för ännu mer seghet. I det här receptet hittar vi marshmallows, nötter OCH nonstop. Vad kan bli fel med detta? Inte mycket.

Jag bytte ut pekannötter och mandel mot 1 1/2 dl jordnötter, det var det jag hade hemma. Dessutom ströade jag formen med kokosflingor.

Jag ställde in den i 14 minuter eftersom jag gillar mina kladdkakor kladdiga.

Hur blev den då? Jo, den är avsmakad och uppskattad av både barn och vuxna. Lite i sötaste laget kanske, men i små bitar och tillsammans med en kopp kaffe (till de vuxna) var den alldeles utmärkt för att ta bort sötsuget.

Kladdkaka med kolatäcke(-n)

Jag ville testa att göra kladdkaka med kolatäcke och när det nu var min fikavecka på jobbet tänkte jag passa på. Eftersom jag älskar lakrits var valet enkelt, men eftersom det finns personer på jobbet som inte uppskattar denna gudabenådade tillsats ville jag även göra en med bara choklad.

Det blev dubbel sats av kakan här nedan och sedan hällde jag på varsin dos kola.

Betyget? Gott. Till andra fikaperioden var kakorna slut.

Lakritskola

 

Igår tänkte jag sparka igång julbakandet med lite lakritskola. det är en av mina favoritkolor och då i synnerhet receptet från Pärlans. Sagt och gjort. Jag hade inte 170 g glykos så jag blandade med vit sirap. Sedan skulle det koka till 170 grader. Det brändes innan dess, oklart om det var p g a den vita sirapen eller för hög värme. Det blev i alla inte ljust bärnstensfärgat, det kan vi ju komma fram till…

OK, det var dags att komma på en plan B, Jag skulle även behöva hitta en kola utan glykos eftersom den var slut.

Efter lite googlande hittade jag ett kolarecept på ICAs sidor som innehöll turkisk peppar. Jag hade ju redan smält smör i en kastrull med grädde, salt och lakritspulver, så jag behöll detta som en bas och tillsatte socker och sirap. Sedan satte jag i min trogna digitala termometer och lät det koka, försiktigt, till 125 grader. Och det blev bra! Lagom mjukseg och god, om än ganska stark, lakritssmak. Jag hade ju i 15 g lakritspulver istället för turkisk peppar.

Jag hade med mig några till jobbet idag, som ett test. Och det var lyckat. Ett par trodde att de var köpta och andra ville ha receptet.

Men, som sagt. I första hand vill jag göra Pärlans recept.